Historien om Ågården

Historien om Ågården -
numera Två Små Svin B&B

Huvudbyggnaden är från 1770 och fick namnet Ågården först 1945
Ågården var i mitten/slutet av 1800 talet en läkarbostad och här bodde bl.a. stadsläkaren Mortimer Haerén, på vars initiativ Ågatorna anlades som promenadstråk.

Ågården 1952

Elisabeth Svensson och Gullan Wernersson drev Ågården i 27 år med start 1952. De berättar; ”Vi hade en ganska fast skara gäster som stannade länge, några i närmare två månader. De hade rum och veranda och tillgång till sällskapsutrymmen. För dem var det som att ha ett sommarnöje utan att ha eget hus.
De hade sina ritualer med promenader och vilopauser och umgänge med andra gäster. Med tiden kom fler yngre gäster. De stannade i regel kortare tid.

I början serverade vi både frukost och middag och förstås kaffe. Senare övergick vi till att servera endast frukost, en utaökad sådan. Då hade fler matställen öppnats i stan så gästerna kunde gå ut och äta sin middag var de ville. När vi köpte Ågården 1952 så ändrade vi namnet till gästhem. Vi tyckte att pensionat hade en lite unken klang.”

Om Trosa Stad

Badgästerna kom lämpligt.
Strömmingsfisket gick dåligt och Trosaborna behövde pengar. De sålde mat och husrum och tjänade mer på badgästerna än på strömmingen. Den lilla fiskestaden förvandlades till badort.
Det här hände för hundrafemtio år sedan.
Den som hade pengar tillräckligt för att köpa ångbåtsbiljett var nog inte van vid lukten av fiskfjäll. Det måste ha varit en stor händelse när båten lade till vid kajen. Visst hade Trosa haft besök av ångbåtar tidigare men då hade det gällt sällskap på utflykt. Nu var det trafik efter tidtabell.

Året var 1865 då Trosa fick sin första reguljära båtförbindelse med Stockholm. Båten var nyrenoverad och lyste vit. Det gamla namnet var övermålat och istället stod det Trosa med stora svarta bokstäver.

Att kunna göra en båtresa med bestämda av- gångs- och ankomsttider hade varit en dröm för alla som varit beroende av goda segelvindar. Med ångtrafiken öppnades möjligheter att resa för nöjes skull.

De första trevande försöken hade gjorts på 1820-talet, först i Mälaren, senare utmed Ostkusten. Men det skulle dröja innan trafiken kom igång ordentligt.
På 1830-talet tog det cirka tolv timmar att resa med ångbåt mellan Norrköping och Stockholm. Det var snabbt för den som visste att häst och vagn tog minst tre dygn.

Bryggorna blev naturliga samlingsplatser. Hit gick man för att lämna eller hämta varor, för att resa, möta gäster eller bara titta .

Det var här saker och ting hände. Det var här nyheter och skvaller spreds, precis som vid tågstationerna, i en tid då det varken fanns radio eller teve.

Den här dagen då S/S Trosa första gången lade till i hamnen i Trosa så kunde nog ingen ana att det var början till en helt ny tid. Just den dagen började den process som skulle förvandla stan från skesamhälle till badort.

1931 blev sista året för den reguljära ång- båtstrafiken till och från Trosa. Resan till Stockholm tog fem timmar och vid det här laget kunde man åka snabbare med tåg, buss och bil.

Text från Historien i Sörmland / Sörmlands Museum

Läs mer om Trosa

Historien om Ågården