Trosa

Trosa har en lång och slingrande historia

Arkeologiska fynd visar att det har bott människor i trakten sedan stenåldern. Under årtusendena har landskapet förändrats, tack vare såväl människans brukning av jorden som klimatförändringar och landhöjningar.

Samhället har följt efter kustlinjen, i takt med att landet stigit ur havet och strandkanten förskjutits. Orten Trosa har legat på samma ställe sedan 1600-talets början, och 1610 fick den nya staden sina stadsprivilegier av kung Karl IX. 1719 brände ryssarna ned stora delar av Trosa, endast kyrkan stod kvar då de använde denna som stall. Efter branden byggdes staden upp på nytt. Stadens bäst bevarade skärborgarstuga ”Åbladsstugan” (ligger på Östra Långgatan) och den äldsta stadsdelen vid Västra Långgatan uppfördes direkt efter rysshärjningen. På Västra Långgatan kan man besöka Garvaregården där Trosa stadsmuseum finns.

Trosas huvudnäring har sedan urminnes tider och fram till början av 1900-talet varit fisket. Fiskarskrået i Trosa kallades skärborgare, vilket kan härledas till de sk. skärlag, som fiskarna delades in i. Under sommarmånaderna flyttade skärborgarna hela sina bohag från fastlandet ut till skärgården. Efter industrialismens intåg i slutet av 1800-talet ersattes de äldre båtarna med mer moderna, som kunde stationeras i hamnen hela året. Staden hade även under medeltiden stor betydelse som handelsplats. Under 1800-talet ersattes fiskeverksamheten gradvis av turistnäring, vilket än i dag präglar kommunens profil.

Namnet Trosa och "Världens ände”

En av förklaringarna till att Trosa i folkmun kallas ”Världens ände” är att staden under sina tidigare år endast hade en tillfartsväg. För att komma hit var man alltså tvungen att svänga av riksvägen och ta den långa vägen hit och sedan ta samma väg tillbaka igen.

Ortnamnet Trosa är uråldrigt och var namnet på ån som flyter från sjön Sillen till havet. På 1300-talet skrevs det så gott som alltid ”Troso”. Namnet hänger troligen samman med det fornisländska ordet trauður (trög, ovillig) och syftar på åns lugna och makliga lopp. ”Socknens och stadens namn härrör från byn Trosa, vars namn äldst troligen har burits av Trosaå”. En annan förklaring sägs vara att Trosa härstammar från ordet ”os” som betyder åmynning. Vad ”tr” står för vet man inte säkert.

På Kongelige Bibliotek i Köpenhamn finns ”Trosse Lagbok”, en 70 sidors lång lagbok som troligtvis skrevs redan på 1500-talet. Den användes alltså redan när Trosa låg uppe vid Trosa Lands Kyrka, vid Trosa By. Det finns endast fyra stycken sådana här handskrivna verk bevarade från Sverige. Dessa är från städerna Stockholm, Söderköping, Arboga och Trosa. Det kan tyckas märkligt att lilla Trosa kom med bland dessa stora inflytelserika medeltidsstäder. Hur lagboken har hamnat i Köpenhamn är okänt, men det skall ha skett någon gång under tiden 1784-1831.

Text från Trosa Turistbyrå